Jenni växte upp i Mattby som mellanbarnet, i en familj bestående av syskonen Jannika, Jon och mamma Marianne. Hon hade också en nära relation med sin pappa Kaj, Mariana och syskonen Iara och Ninn, som bodde i Stockholm. Pendlandet mellan de båda hemmen i Finland och Sverige under hela barndomen satte grunden till hennes multinationella leverne senare i livet, med hem bl.a. i Sverige, Schweiz, Spanien, Italien och Tyskland.
Jenni gick hela sin skolgång i Mattlidens skola och tog studenten med ett utmärkt betyg år 1993. Jenni var en mycket omtyckt elev i skolan, både bland hennes vänner och bland lärarna. Hon hade en unik social kompetens redan som liten, en förmåga att beröra människor och att lämna ett oförglömligt första intryck på folk hon träffade.
Efter gymnasiet flyttade Jenni till Geneve för att jobba där som Au Pair i ett år innan hon inledde sina studier först i Stockholm och sedan på Hanken. Under studietiden hann hon också med ett utbytesår i Zaragoza, Spanien och en 2,5 månader lång “jorden runt” resa med ett gäng vänner.
Den färdigt tvåspråkiga Jenni hade alltid haft ett intresse för språk, och under sina otaliga resor utomlands blev intresset allt starkare. Förutom engelska, talade Jenni en flytande franska och spanska, god tyska, italienska, danska och under sina sista år hann hon även påbörja studier i ryska.
Jenni var som bäst när hon var omringad av sina vänner, och alla hennes vänner visste att dörren till hennes hem alltid stod öppen. Hon hade ett otroligt gott minne, hon kunde komma ihåg var, vem och när hon träffat folk även om det bara varit i tio minuter, för 30 år sedan. Hennes gedigna och brinnande intresse för folk och deras historier gjorde att alla kände sig glada och bekväma i hennes sällskap. (Hon var också den vännen som alla vände sej till när något skulle fixas, en fest, en present eller nåt annat roligt, eftersom hon var kanon på att organisera, och dessutom ju kände alla.)
Jennis cancer slog till plötsligt; Ena dagen var hon frisk, nästa dag låg hon på sjukhus. Det var en stor chock för alla. Men det som kanske beskriver Jenni bäst som människa var den oerhörda kraften som alla hennes vänner och familjen satte i gång för att stöda henne. Vännerna såg till att Jenni mindes vad hon kämpade för. Hon fick kort, brev och hälsningar varenda en dag under det första året hon låg på sjukhuset. Vissa dagar bars det in tiotals kort till Jennis rum, och det fanns alltid någon vid hennes sida.
Efter att hon kämpat igenom sin första cancer ville Jenni ändra på sitt liv. Hon ville känna att hon gjorde något betydande och ville hjälpa människor i nöd. Hon valde därför att börja studera på nytt; denna gång inom mänskliga rättigheter, först i Venedig och sedan i Bilbao. Efter studierna började hon jobba för Water Integrity Network (Win), i Berlin. Hon hann vara frisk i 5 år och kämpade under den tiden mot korruption och för rätten till rent vatten, före hon insjuknade på nytt, i leukemi.
Jenni hamnade igen för en längre tid på sjukhuset, och än en gång koncentrerade alla vännerna och familjen sina krafter för att hjälpa henne igenom sjukdomen. Det hjälpte en tid, men till slut kom cancern ändå tillbaka, trots alla försök att övervinna den, och Jenni somnade in på Terhohemmet omringad av hela sin stora familj, två dagar före hon skulle fylla 41 år.
Fast en stor del av de sista 10 åren av Jennis liv styrdes av cancern och sjukhusvistelserna, präglades inte hennes liv av sjukdomen. Hennes motto var ”Mer liv i åren än år i livet”, och hon levde definitivt upp till det! Hennes positiva livsinställning ledde till att hon hann göra mer än mången med ett dubbelt så långt liv.
Det sista året grundades “Världen behöver Jenni” gruppen på Facebook, främst för att Jenni skulle kunna kommunicera med alla 100-tals vänner runtom i världen på en gång och dels för att vännerna kunde ställa upp och hjälpa Jenni och hennes familj. Jenni skrev också en blogg (version 2.0, på Hbl) om sina tankar och känslor om leukemi och lymfom, som lästes och uppskattades av många.
Jenni lämnade ett stort tomrum i mångas hjärtan och efter en tid grodde tanken om att hålla hennes minne vid liv genom att grunda en förening i hennes namn. ”Föreningen Solrosen” grundades i september 2015, och strävar till att stöda de syften som var viktiga för Jenni, så som tex. vänskap, spåk och jämlikhet.
Solrosen börjar med att dela ut kamratskaps stipendier i huvudstadsregionens svenskspråkiga lågstadieskolor redan våren 2016.
Nekrolog
Jenni Laxén
f. 05.01.1974, d. 03.01.2015
För exakt ett år sedan nåddes vi av sorgebudet att allas vår kära Jenni hade tagit sitt sista andetag. En sann vän med hundratals vänner runt om i världen hade lämnat oss. Nu ett år senare känns det fortfarande lite overkligt fast onekligen sant och definitivt.
Jenni växte upp i en familj bestående av mamma Marianne, syskonen Jannika och Jon i Esbo och pappa Kaj, Mariana och syskonen Iara och Ninn i Stockholm. Pendlandet mellan de båda hemmen i Finland och Sverige satte grunden till hennes multinationella leverne senare i livet, med hem bl.a. i Sverige, Schweiz, Spanien, Italien och Tyskland.
Jenni var en människa med ett varmt hjärta och ett öppet sinne för mänskligheten. Hennes gedigna och brinnande intresse för folk och deras historier gjorde att man kände sig glad och bekväm i hennes sällskap, hon lämnade ofta ett bestående intryck på dem hon träffade. Hon hade en unik social förmåga att se och höra sina medmänniskor, både sina vänner och dem som har en svagare ställning i vår värld. Redan som liten var hon en rättvisans kämpe som vågade stå bakom sina åsikter. Detta återspeglade sig i hennes arbetsliv där hon bl.a. jobbade mot korruption och för rätten till rent vatten på Water Integrity Network i Berlin.
Vänner hade hon i alla tänkbara ställen runt om i världen. Och de var alla vänner, inte flyktiga bekantskaper, utan vänner och relationer som hon värnade om. Hon kom ihåg födelsedagar och andra viktiga datum och händelser. Hon reste runt om i världen och träffade vänner, både gamla och nya, upplevde och skapade oförglömliga minnen tillsammans med dem som stod henne nära. Hennes vidsträckta och enorma sociala nätverk är ett bevis på den unika människa hon var.
Då Jenni insjuknade i cancer valde hon att vara öppen och ärlig och dela med sig av sin tunga vardag. Många fick ta del av hennes tankar och känslor via bloggen på Hbl – version 2.0. Fast en stor del av de sista 10 åren av Jennis liv styrdes av cancern och sjukhusvistelserna, präglades inte hennes liv av sjukdomen. Hennes motto var ”Mer liv i åren än år i livet”. Hennes positiva livsinställning ledde till att hon hann göra mer än mången med ett dubbelt så långt liv, för det mesta med ett stort och glatt leende på läpparna. Ett skratt som man inte kan glömma och en positiv attityd ända in i det sista.
En förening grundades i september 2015, till minnet av Jenni. “Föreningen Solrosen” vars syfte är att understöda och befrämja de värderingar som stod henne nära. Dessa är bl.a. kamratskap, tolerans och öppenhet samt kultur och språkkunskaper. Solrosen börjar med att redan i år dela ut kamratskaps stipendier i huvudstadsregionens svenskspråkiga lågstadieskolor.
Jenni saknas oändligt av sin mamma, pappa, bror, systrar, sina syskonbarn, den utökade familjen, sina gudbarn och sina 100-tals nära och kära vänner.
Världen saknar Jenni <3
Carina von Schantz-Fant, vän
Solveig Bruning, vän
Catharina Hohenthal, vän